Jag och Ellinor har försökt hitta lite mer tid för varandra den senaste tiden. Både hon och jag jobbar väldigt mycket just nu plus att vi båda ska hinna med träning och mycket annat. Så dom senaste veckorna har vi börjat träna lite ihop. Mest på lite klasser efter jobbet. Bodypump och spinning är nått som vi båda tycker är roligt och bra träning så det är klasserna vi kör tillsammans. Idag stod spinning på schemat. Jag åkte hem direkt efter jobbet, åt lite, packade väskan och gick till gymmet. Jag var där nästan en timma innan passet så jag skulle hinna springa lite också. Jag ställde in bandet på 0,5% lutning och värmde upp i 3 km. Siktet var inställt på att försöka hinna med lite intervaller innan spinningen. Jag hade läst en massa löpbloggar tidigare idag vilket gjorde mig sugen på att köra lite intervaller. 3x1000m plus 1 km nerjogg räknade jag ut att jag skulle hinna springa efter uppvärmning. 4,03-4,03-3,56 sprang jag mina intervaller på vilket är ganska snabbt för mig. Benen var pigga och jag kände att jag hade mer att ge. Glad över att intervallerna gick bra och att Ellinor hade kommit så gick vi till spinningsalen. Vi ställde in cyklarna och satt oss tillrätta. Ingen av oss hade varit på detta pass förut så vi visste inte vad vi hade att vänta. Gissa om jag blev full i skratt då jag fick veta att vi skulle köra 1 timme intervallpass på cykeln. 4x2min, 4x1,5min, 4x1min, 4x45sek, 2x30sek med 30 sek till 2 minuters lugn cykling emellan intervallerna. Det var bara att bita ihop och köra andra intervallpasset för dagen. Jag trampade på rätt bra och kände mig mycket nöjd och hungrig efteråt.
Från att ha haft en dipp med tung och väldigt lite träning så har jag nu bara exploderat. Jag känner mig väldigt pigg i kroppen och tycker det är skit roligt att träna igen. Vad detta beror på kan jag inte riktigt svara på. Mörkret, kylan, mycket jobb är nog några faktorer. Sen så är det ju klart att man har sina ups and downs i träningen. Undrar om eliten också har det eller kör dom bara på som maskiner dag in och dag ut? Jag hoppas det dröjer väldigt länge tills jag får min nästa down. Drömscenariot hade väll varit att aldrig mer få en, men jag vet att den lurar bakom hörnet och kan slå till närsomhelst. Inget jag kan göra åt det mer än att ta tillvara på detta lyckorus som just nu befinner mig i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar