Halvmara

Dom flesta människorna i min omgivning tycker det är galenskap att springa. Nästan alla tycker det är helt vansinnigt  att springa 2,1 mil. För mej handlar det mest om välmående men oxå om utmaningar. Att springa är för mej nått av det mest avkopplande jag kan göra. Bara sätta på lite bra musik och ge sej ut i naturen, känna hjärtat pumpa och hur temperaturen i kroppen ökar. Ibland handlar det om att se hur mycket jag kan pressa min egen kropp. Försöka springa snabbare och längre hela tiden. Att nå en dröm tid för att sedan sätta upp en ny som jag någon gång hoppas komma under. Dom veckorna jag inte hinner springa så mycket så är jag oftast lite nere och trött. Jag stressar upp mej över att jag just sprungit så lite och verkligen längtar tills nästa gång jag får ta på mej löpardojorna och ge mej ut för att svettas. Det är lite svårt att dela med mej av mina löptankar till närstående då dom bara skakar på huvudet och inte alls förstår mej. Därför är det ganska skönt att ha den här bloggen så jag kan skriva av mej litegrann. Visst händer det att jag ofta pratar om löpning ändå. Mest för att försöka få andra att förstå och förhoppningsvis inspirera en och annan. Sen är det väldigt många som är nyfikna på hur det är att springa så långt , hur orkar du, hur får du tiden att räcka till osv.

Idag var det dags för långpass. Tanken var att springa 20 km i lugnt tempo vilket jag höll väldigt bra tills jag kom till ca 15 kilometer. Då började jag tänka att ska jag springa 20 km så måste jag ju bara springa 1,1 km till så jag har sprungit ett halvt marathon. Sagt och gjort så avverkade jag idag 21,1 km på tiden 1,52 h. Det var aldrig riktigt några problem genom hela passet. Lite skavsår mot slutet men annars kändes kroppen väldigt bra. Får se hur det blir på innebandy passet imorgon då jag är lite stel i låren just nu ;)